De spiller tankar om hållbarhet

Till vacker musik och med stor nyfikenhet träder pedagogerna från Lugnviksskolan in Östersunds Teaterverkstad som denna eftermiddag utgör arena för Spillotekets workshop. Att utbilda elever i hållbar utveckling kan vara svårt, men är likväl en del av det pedagogiska uppdraget.

I något som liknar ett inbjudande torgstånd ligger spillmaterial i korgar och lådor. Det är tältstänger från Hillebergs, taggiga plastrester från Essge-Plast, mjukt spill från Woolpower, mässingsbitar från Trangia och mycket, mycket mer. Det är ett fantastiskt material som kan få den mest ovana att drabbas av skaparlust.

Foto: Mi EdvinssonSamtidigt – vilket är en stor poäng i sammanhanget – består det mesta av ändliga komponenter som grävts upp ur jordskorpan. På sin väg från råvara till färdig produkt har det förbrukat energi, troligen släppt ut föroreningar och nu efterlämnat icke nedbrytbart skräp som ingen utom Spilloteket vill ha. Det väcker tankar. Om det blir såhär mycket spill från några få företag, vilka mängder åstadkommer då inte hela den globala tillverkningsindustrin?

– Det är ett oförutsägbart och genialiskt material som utgör en naturlig ingång till tankar om hållbarhet, säger Linda Vestberg.

Vi måste kavla upp ärmarna!

Linda och hennes kollegor Frida Kjellgren och Camilla Abramsson är alla grundskollärare som tagit en paus från sina vanliga jobb för att fokusera på barns lärande i hållbarhetsfrågor. Med hjälp av projektpengar driver de sedan 2014 Spilloteket, en kreativ verkstad som enbart använder sig av överblivet material från lokala företag. Läs mer om deras idé och verksamhet på Spillotekets hemsida.

– Det är ett utforskande projekt där vi tittar på lärmiljöer, hur lärande sker och hur man lär om hållbar utveckling, säger Linda.

Deras mål är att träffa alla grundskoleklasser i de tre kommuner där de verkar, men innan de träffar eleverna får skolans pedagoger ett uppfriskande dopp i hållbarhetsfrågorna.

Med inspiration från Johan Rockströms uppmärksammade sommarprat iscensätter Camilla och Frida en boxningsmatch  mellan mänskligheten och jorden.Foto: Mi Edvinsson Såhär mycket stryk har vår planet fått sedan 1950-talet! År 2016 ligger vår planet nästan golvad i ringen, men nu börjar den ge igen. Nu skickar den fakturor som vi får betala. Planeten kommer helt säkert att överleva i någon form. Men vi?

– Efter klimatmötet i Paris måste nu världens ledare visa att de menar allvar och göra allt för att hejda den globala uppvärmningen. Det gäller även oss. Inte minst vi som jobbar med barn och unga måste kavla upp ärmarna nu, säger Camilla.

Dilemman att fundera över

Att utbilda elever till att bli aktiva medborgare i ett demokratiskt samhälle är en del av det pedagogiska uppdraget. Det går hand i hand med hållbar utveckling, men hur gör man när man utbildar barn i hållbarhet?

– Enligt Skolverket kräver det ett förändringsbenäget lärande som leder till aktiva handlingar. Det är inga lätta saker, men här kan Spilloteket fylla en funktion, säger Camilla.

Sex bord står och väntar på att kreativt grupparbete ska utbryta bland pedagogerna. Utgångspunkten i det skapande arbetet är de dilemman som vi ställs inför i vår vardag, alla de svåra valen. Ska vi ta flyget eller tåget? Blir det importerad färdigmat eller lokala råvaror när vi måste skynda oss hem och svänga ihop middag på en kvart? Ofta väljer vi den snabba och enkla lösningen, detta trots att det finns mycket starka skäl till att handla annorlunda.

– Om alla skulle leva som en vanlig medelsvensson gör, skulle vi behöva 3,4 jordklot, säger Frida.

Det är sannerligen ett dilemma i sig.

Händerna får fart på huvudet

Arbetet tar fart. Pedagogerna diskuterar dilemman med anknytning till mat eller konsumtion. De hämtar ivrigt det ena spillmaterialet efter det andra medan skulpturer och fantasilandskap växer fram på borden. Tiden skenar och ingen tycks vilja sluta med uppgiften.

Foto: Mi Edvinsson– Det är så här det brukar bli när man sätter igång att jobba med händerna. De tankar som finns i huvudet kommer till uttryck, men det tillför också nya tankar när man jobbar på det här sättet, och det är precis det som är syftet, säger Frida.

De olika grupperna får sedan berätta för varandra om sina konstverk. Att dela med sig av sina tankar är en viktig del i processen, och det blir bra diskussioner. Om ett par veckor riggar Spilloteket upp sin verkstad i biblioteket på Lugnviksskolan, något som pedagogerna ser fram emot.

– Se oss som en igångsättare! Observera era elever när vi jobbar med dem och fundera på hur ni kan jobba vidare efteråt. Kanske kan eleverna skriva berättelser utifrån sina skulpturer, föreslår Camilla.

Text och foto: Mi Edvinsson

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.