På väg mot det formativa klassrummet

Att förstå vad eleverna förstår är utgångspunkten i formativ bedömning. Men inte förrän läraren använder denna kunskap som underlag för nästa lektion, blir det på riktigt. Treälvsskolan var tidigt ute med tankarna.

Inte sällan kan lärarens bild vara en annan än den verkliga, något som Ulrika Lundén, förstelärare vid Treälvsskolan i Lit, en gång fick erfara efter att ha låtit sina elever jobba med översättning av en läst text. För att bilda sig en uppfattning om vad eleverna hade förstått av innehållet hade hon bett eleverna svara på ett par frågor. Av de högst skiftande svaren kunde hon dra slutsatsen att det inte var texten som eleverna hade problem med, det var en av Ulrikas frågor!

– Det var en enkel fråga – Where did it take place? – och jag tog för givet att alla förstod vad som menades, men så var det inte. Det kändes nästan lite jobbigt först, men sen måste jag ju istället tänka på hur jag skulle göra nästa gång för att alla säkert skulle förstå, säger Ulrika.

Och det är just detta, att låta kännedomen om elevernas kunskaper styra upplägget av nästa lektion, som är nyckeln till det formativa klassrummet.

– Att göra en detaljplanering för en månad framåt eller slaviskt följa ett läromedel är inte förenligt med formativ bedömning, säger specialpedagogen Eva Eriksson.

Foto: Mi Edvinsson

Ett annat exempel ur verkligheten är läraren som ställde en fråga för att bilda sig en uppfattning om elevernas förkunskaper om bråk: Vad ville de helst ha – en tredjedel eller en hundradel av ett glasspaket? Nästan alla svarade att de ville ha en hundradel. Hundra låter mycket, och glass är gott. En elev hade dock valt att skriva en tredjedel. När läraren frågade varför, framkom det att barnet ifråga inte var något mattegeni utan helt enkelt inte trodde sig orka så mycket som en hundradels paket. Ett rätt svar behöver inte alltid tyda på verklig kunskap.

Treälven tidigt ute

Vid Treälvsskolan i Lit började lärarna prata om formativ bedömning redan 2008. De läste litteratur, diskuterade och funderade vad detta kunde innebära för deras praktik. Med Matematiklyftet 2010 fick matematiklärarna i skolans senaredel en rejäl skjuts framåt genom samarbetet med Umeå universitet. De läste litteratur av Dylan Wiliam (Embedded Formative Assessment, 2008) och John Hattie (Synligt lärande, 2011) och provade nya tekniker som ”random box” och whiteboards. Att låta slumpen (random box) och inte handuppräckning styra vem som skulle svara, fick genast samtliga elever mer på tå på lektionerna. Lösningarna som eleverna skrev ner på varsin whiteboard blev underlag för elevdiskussioner eller kamratbedömningar samtidigt som de gav lärarna viktig information om elevernas kunskaper.

Så kom den nya läroplanen 2011, med kommentarmaterial, som på visade på vikten av kontinuerlig bedömning.

– Det blev som en bekräftelse på att vi var på rätt spår, säger specialpedagogen Eva Eriksson.

De fem nyckelstrategierna

Tankarna växte sig starkare i alla årskurser och nu försöker alla jobba med de 5 nyckelstrategier som formativ bedömning handlar om:

  • Att tydliggöra mål och bedömningskriterier för eleverna.
  • Att skapa effektiva klassrumsdiskussioner, frågor, och lärandeuppgifter som gör lärandet synligt.
  • Att ge feedback som hjälper eleverna närmare lärandemålen
  • Att aktivera eleverna som resurser för varandra.
  • Att aktivera eleverna som ägare av den egna lärandeprocessen

Att tydliggöra mål och kriterier för elever är inte alltid så lätt, i synnerhet inte att förklara skillnaden mellan olika kvaliteter. Eleverna behöver se konkreta exempel för att förstå. De äldre eleverna är idag ganska duktiga på att jämföra och värdera olika matematiska lösningar. Bland yngre barn kan kamratgensvar och skriftliga kommentarer från läraren ge en fingervisning om vad ett svar eller en text bör innehålla för att vara riktigt bra. Feedback, istället för rättning, hjälper eleverna framåt.

– Jag skriver aldrig betyg på arbeten och uppgifter, utan bara kommentarer som ska kunna ta dem vidare. Jag har sett att eleverna har blivit mer benägna att fråga vad jag menar sedan vi började jobba mer på det här sättet. De ser en möjlighet att utvecklas och bli bättre, detta utan betygshets och stress, säger Ulrika Lundén.

 Utbildning i hela rektorsområdet

Att följa lärandePå Treälvsskolan har lärarna sedan långt tid tillbaka jobbat mycket med loggböcker, självvärdering, kamratbedömning och samarbetsgrupper vilket gör att de redan har en ganska bra organisation i klassrummen för att utveckla den formativa bedömningen. På initiativ av rektorerna för Treälven, Bringåsen och Häggenås ska nu hela lärarstyrkan, F-9, utbildas utifrån Dylan Wiliams senaste bok Att följa lärande. Boken presenterar bland annat de fem nyckelstrategierna och en lång rad användbara tekniker för klassrumsarbetet. Ulrika Lundén kommer att leda vårens fem utbildningsträffar med stöd av Eva Eriksson. Målet är att komma fram till någon form av gemensam syn för de egna skolorna.

– Jag känner en ny entusiasm i kollegiet när vi talar om detta. Det här kommer att hjälpa lärarna framåt, säger Eva Eriksson.

 

 Text och foto: Mi Edvinsson

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.