Teknikbad för förskolepedagoger

Med tillgång till modeller och massor av material fick förskolepedagogerna konstruera allt från sprattelgubbar till tvättklämmekrokodiler. Hur kan det bli såhär? Och vad händer om man förändrar något i konstruktionen?

Platserna fylldes snabbt när NTA-utbildade förskolepedagoger bjöds in till tematräff med teknik i fokus. Syftet med eftermiddagen är att pedagogerna ska känna sig säkrare inom teknikområdet och att de ska få tips på konstruktioner som de direkt kan göra med sin barngrupp.

Katinka Tiderman och Sofia Jarl, pedagoger från Technichus i Härnösand, demonstrerar några grundmodeller som passar för förskolebarn och är lätta att tillverka. Det är sprattelgubbar, vevlådor som får figurer att röra sig, farliga gap som öppnar och stänger sig, spöken med lysande ögon och mycket mer. På ett enkelt sätt förklarar de hur tekniken fungerar. De visar också upp en del färdigköpt material som passar för förskolebarn som vill laborera med mekanik och elektronik. Att få en lampa att lysa är stort!

Foto: Mi Edvinsson

– Men glöm inte att använda de rätta tekniska begreppen i det lekfulla arbetet med barnen, uppmanar Katinka.

Verkstadsfunderingar

Bord står uppdukade med massor av material och verktyg. Nu är det bara för de ivriga förskolepedagogerna att skrida till verket och konstruera så mycket de hinner de nästföljande timmarna. Foto: Mi EdvinssonMikael Åsberg, en av Östersunds NTA-ansvariga, uppmanar pedagogerna att under tiden fundera på vad som tekniskt sker i de saker som de tillverkar och hur det påverkar om de skulle förändra något i konstruktionen. Anna Tjärnsved, som gör en gapande fisk av en tvättklämma, gör ganska snabbt en upptäckt.

– Jag ser att fiskens gap ser olika ut beroende på var jag placerar klämman. Det är något som också barnen kan lägga märke till och fundera över, säger hon.

Foto: Mi EdvinssonMonica Persson och Kerstin Falk ger sig i kast med varsin vevkonstruktion. Det är inte alldeles lätt att forma och sätta ihop bitarna av grov ståltråd på rätt sätt.

– Barnen klarar att göra figurerna som ska röra sig, men själva vevkonstruktionen måste vi vuxna nog hjälpa till med.  Om jag gör en vevlåda med en figur från en saga som vi läser, kanske jag kan få de yngre barnen nyfikna på tekniken och hur det fungerar,  funderar Kerstin.

Monica, däremot,  tror att några av ”hennes” förskolebarn kan klara att få ihop en fungerande konstruktion.

– Jag har flera femåringar som är mycket teknikintresserade. Jag tänker att detta skulle kunna bli en utmaning för dem, säger Monica.

Orädda pedagoger

Siv Jonsson Öst och Sara Hellner har som mål att konstruera så många olika föremål som möjligt idag. De ser eftermiddagen som en chans att lära sig nya saker och få nya idéer.

– Egentligen är det ju väldigt enkla saker. Man tänker inte genast att det här är teknik, men det är det ju, säger Siv.

– Om man tänker efter, finns det ju väldigt mycket teknik i vardagen också. Att öppna dörren med ett handtag – det är teknik, säger Sara.

Foto: Mi EdvinssonDet är fullt ös på Östersunds förskolepedagoger. De två pedagogerna från Technichus känner sig ganska sysslolösa.

– De är väldigt ambitiösa och självständiga, konstaterar Sofia Jarl.

Det är gott betyg. Sofia och Katinka har annars många gånger upplevt att kvinnor, i synnerhet de som är lite äldre, nästan blir rädda när de hör ordet teknik och att de är ovana och osäkra när det gäller att hantera verktyg.

– Vi vill avdramatisera begreppet teknik och få dem att tycka att det är roligt, säger Katinka Tiderman.

Foto: Mi Edvinsson

Text och foto: Mi Edvinsson

 

 

 

 

 

Tags:

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.