En knuff i rätt riktning

Efter två kapitel gör lärarna på Mimergården gör tummen upp för Dylan Wiliam och bokcirkeln som förstelärarna har startat. Den formativa bedömningens effekt på framför allt de svagaste eleverna väcker hopp och entusiasm.

Det är andra träffen i bokcirkeln. Tills idag har kollegorna i F-5 på Mimergården läst de två första kapitlen i Dylan Wiliams bok Att följa lärande. Den handlar om formativ bedömning, ett ämne som växer sig allt starkare i skolans värld. På projektorduken lyser en sammanställning av de mål som deltagarna satt upp för sina träffar: Givande diskussioner. Konkreta tips för klassrummet. Arbeta fram gemensamma tekniker. Få veta vad forskningen säger.

Anna Hjalmarsson och Cecilia Thorgerzon, båda förestelärare, har tagit initiativ till bokcirkeln. Båda har i sitt arbete provat metoder som ligger i linje med det formativa klassrummet och konstaterat att små saker kan få stor effekt, inte minst vad gäller nyfikenhet och lust hos eleverna.

Foto: Mi Edvinsson

 

– Vi ser att eleverna blir mer delaktiga. Tekniker som att skippa handuppräckning och låta glasspinnarna med namn avgöra vem som ska svara på frågan får dem mer aktiva och engagerade, säger Cecilia Thorgerzon (t. v.).

 

Men formativ bedömning är mycket mer än bara tekniker. Framför allt handlar det om hur man går vidare med de svar man från eleverna. Om läraren ser att inte alla har förstått, gäller det att inte släppa taget.

– Då måste nästa steg vara att tänka hur jag kan göra på ett annat sätt för att alla ska förstå, säger Cecilia Thorgerzon.

Pedagogerna på Mimergården har länge jobbat utifrån det pedagogiska verktyget Målträdet vars syfte är att tydliggöra läroplanens mål för barnen. Eftersom synliggörande av målen också är en av grundpelarna i formativ bedömning, blir detta en naturlig utveckling av det tidigare arbetet på skolan.

Deltagarna delas upp i två mindre samtalsgrupper för att diskutera det lästa, och det finns massor att prata om. Påståenden ifrågasätts. Björklund får en känga. Tankar och reflektioner kommer till uttryck.  Är våra mål för snäva? Hur mycket jobbar man egentligen med formativ bedömning i den svenska skolan? Idéer för klassrummet vädras – både nykläckta och sådana som redan provats med framgång.

– Det kollegiala är viktigt, att vi vågar prata och delge varandra vad vi gör i klassrummet. Man blottar sig, men vi hjälper också varandra, säger Anna Hjalmarsson.

Somligt i boken väcker entusiasm, annat provocerar, men summan av intrycken är otvivelaktigt positiva.

– Effekten är att man skapar engagemang hos eleverna, men även mitt engagemang som lärare får sig en positiv knuff framåt, säger Kerstin.

Extra uppmuntrande känns det att formativ bedömning inte tycks kräva att man förkastar allt man redan gör, utan bara slipar lite på hantverket.

– Om detta kan vara ett ytterligare stöd för de svaga eleverna så behöver jag det! säger Ulla.

– Om det funkar såhär så är det ju en jättestor grej för hela den svenska skolan, konstaterar Helene.

 

 

 

 

 

 

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.