Dans med möjligheter

Dans som en konstform, modern dans, är ingenting som nioåringar har koll på. Det vill Maria Nilsson Waller och Magnus Vikberg ändra på. Modern dans rymmer glädje och kreativitet och kan även fungera som ett redskap för lärande.

Dagens första barngrupp håller just på att avsluta sin dansworkshop på Östbergsskolan. De saknar inte förslag på hur man skulle kunna använda modern dans i skolan: ”När man berättar sagor! Kanske på matten?” Dansaren och koreografen Maria Nilsson Waller nickar nöjt och barnen försvinner ut från idrottshallen för att ge plats åt nästa grupp.

– Dans är bra för koncentrationen, och att lära med hjälp av kreativitet och kroppen är bra för många barn. Geometriska former, multiplikationstabeller – det finns mycket man kan använda dans till i skolämnena. Vad det hänger på, är om läraren själv vill, säger Maria Nilsson Waller.

Barnen kan nämna namnet på säkert tio olika sorters danser, allt från vals till marengo, men begreppet modern dans skapar frågetecken. Det ska det snart bli ändring på.

Rörelseglädje

Magnus Vikberg sitter vid trumsetet, redo att kompa, och Maria sätter barnen i arbete. Först lite försiktiga, upprättstående rörelser; sedan bär det iväg ner på golvet. Maria kör hårt: ”Armbågen i golvet! Huvudet i golvet! Sparka med benen!” De räknar, klappar och hoppar. Takten är det lite si och så med, men det gör ingenting alls.

Foto: Mi EdvinssonBarnen springer i vilda slingor över gympasalens golv och när de tränar att slänga sig ner på golvet och glida, ler varenda unge i kapp med morgonsolen. På bara en halvtimme har de skapat något som kan liknas vid en koreograferad dans.

Läraren Eva Dahlin observerar sin grupp från bänken och konstaterar att samtliga barn är glada och igång, även de som annars är mycket försiktiga när det gäller rörelse.

– Här finns inget rätt eller fel, säger Eva som tror att det kan vara en bidragande orsak.

Vad är dans?

Efter gruppaktiviteten får vart och ett av barnen fundera ut en individuell ”dans” som går ut på att illustrera något valfritt. I grupper om sex elever i taget, och till Magnus musik, får de uppträda framför kompisarna. Kan de gissa vad de nyss sett? Jo, det kan de: En bil, en väckarklocka, en katt som sträcker på sig! För de mest försiktiga finns alltid möjligheten att föreställa en gatlykta eller en penna. Det är helt okej.

Foto: Mi Edvinsson

– Var detta dans som vi gjorde nu? frågar Maria.

– Näää…?

Barnen vill hellre kalla det rörelse, charader eller teater. Maria föreslår ordet rörelsekonst, och det köper barnen. De flesta tyckte att den individuella dansen var svårast att göra. En pojke tyckte att det var så roligt att han hoppfullt frågar om de kommer att få göra detta igen. Det är bra betyg.

– Det var lite svårt, och lite konstigt att dansa till bara trummor, men det var kul, säger Ida innan hon springer iväg till klassrummet.

Text och foto: Mi Edvinsson

 

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.